vila_i_frid_kompis_in_swedish.zip

Körde förbi ditt hus i söndagskväll och tände ett ljus. Fönstret där vi brukade sitta vid det lilla köksbordet för två och dricka pulverkaffe och lyssna på bra obskyr musik gapade som ett stort svart hål. Så jävla overkligt att ta in.

Även om jag bara skulle svänga förbi en snabbis och hämta eller lämna någonting åt dig så vart jag alltid kvar i timmar. Du berättade ivrigt och passionerat om dina senaste skivinköp. Du visade stolt upp alla olika versioner du kommit över. Allt från färgnyanser på omslag/vinyl, material på iläggsblad till andra pressar på olika bolag. Du kunde spela upp, enligt mitt tycke, en hel del sjukt dåligt musik, men du introducerade mig även för en massa nya intressanta saker jag aldrig annars skulle hört eller hittat. Vi hann så klar med en och annan klassiker mellan varven också. Det vart mycket musik och skivnörderi när man var på besök hos dig.

Vi gav och tog av varandras åsikter, högt och lågt, och jag kunde alltid va öppen och ärlig i våra dialoger. Jag behövde aldrig bära någon mask i din närvaro, därför vart det avslappnat och naturligt när vi sågs. Det vart så klart mycket mörker och människoförakt genom en cynisk världsåskådning i våra samtal. Men vi kunde även halka in på ämnen som lagstiftningar, Haglöfs jackor, konst (såklart) och om hur man med åldern skiter i cred och hur man mer och mer känner att man inte längre har något att bevisa eller leva upp till. Jag uppskattade verkligen ditt sällskap även om det vart glest mellan gångerna. “Upptagen” och idiot som man är.

A.R. vila i frid! Den här är till dig kompis.